.. är inte lätt kan jag lova er! Och jag hatar verkligen att jag är det, ni anar inte!
Medan jag gick i skolan så var det ofta att jag glömde hoppa av bussen, man satt och funderade på någonting och plötsligt så hade man åkt för långt! Gärna ett par kilometer också.. Mitt i natten så att det inte gick någon buss förrän efter en timme eller så..
Nu medan jag jobbar på donken är det mina nycklar som är mitt stora problem. Vilket mina kollegor har fått erfara nu, och har börjat lära sig. På min knippa sitter både hem och skåpnycklar, och jag tror det är fem gånger under mitt år på jobbet som jag har fått ringa och fråga om dom vet ifall mina nycklar ligger där, och javisst har det varit så. Dom har suttit i hänglåset på skåpet.

Men idag tog jag nog faktiskt priset. Kommer till jobbet, byter om, lägger nycklarna i väskan, inte mer med det, jag brukar ju göra så (av någon anledning tänkte jag att jag skulle hem?) och lägger in väskan i skåpet och låser....
FAAAAN! Då var mobil, plånbok, hemnycklar och skåpnycklar inlåsta. Och inte hade vi någon grej som man kunde bryta upp skiten med..

Som tur är har jag underbara förstående vänner där, när betty hade slutat åkte hon hem tjejen som jag delar skåp med ute i Askim och hämtade hennes nyckel.. Slutet gott.. Allting gott! Och ja, jag är skyldig betty en stooooor tjänst!