Hela tiden verkligen är jag trött. Jag går runt och är nästan som i en koma. Ganska skönt iofs för då känner man inte så mycket.
Jag är inne i en rejäl svacka med jobbet också, allting bara går åt skogen hela tiden och varje dag är jag så sjukt nära att bara skrika åt folk att jag inte vill vara där längre och säga upp mig. Men varje gång tar jag mig samman och inser att det inte heller skulle fungera speciellt bra. Och det är ju tur att jag iaf inser det.
Jag har fått höra av flera att jag borde gå och prata med någon.. ja någon professionell. Men jag känner att det skulle inte tjäna någonting till. Man skulle inte tas på allvar och bara komma därifrån med ett recept på något. Och tabletter är nog inte vad jag behöver.  Jaja, slut på gnäll.

Jag har en fullspäckad vecka framför mig och det känns skönt. Jobb måndag - fredag och i helgen är grillfest och Sammy inplanerat och även ett besök på Liseberg. I vilken ordning allting görs är en annan femma.
Jag vet iaf att det kommer till att bli ännu en galet rolig helg med mina donken-tjejer.