För tre timmar sedan sa jag att jag skulle sova.
Sen fick jag för mig att ringa ett samtal. Och jag fick det beskedet som jag har varit rädd för precis hela tiden.
Men jag kommer över det tids nog. Men just nu vill jag bara försvinna ner i en håla.
Eller bli en känslokall jäkel som inte bryr sig om något eller någon.
För faktum är, att dom människorna slipper ju de här eviga besvikelserna gång på gång.


Ja jag vet att jag är bitter just nu. Och jag vet att det inte är någon bra lösning jag kom på.
Så tiden får helt enkelt läka såren som blev större än vad jag trodde.