Jag förstår verkligen inte vad det är med mig. Jag har ingen energi till någonting alls. Allt jag vill är att sova i femhundra år. Gick och tränade igår för att jag tänkte att det skulle hjälpa lite. Men icke, Jag kom till jobbet och var rent ut sagt helt likgiltlig inför allt och alla. Det är inte särskilt uppskattat när man jobbar inom ett serviceyrke.
Och idag ville jag bara fortsätta sova när jag hade vaknat men det gick inte. C skickade och frågade om vi skulle luncha/fika och ja, det kanske kan hjälpa lite? Hon är söt min lilla vän.

Och jag saknar min mamma. Drömde jättemånga drömmar inatt och hon var med i dom allihopa. Inga dumma drömmar utan bara bra där vi skrattade och hade roligt. Kanske inte var en slump ändå att jag drömde dom?

Nej nu ska jag ta tag i mig själv, sminka mig lite och bli snygg. Så behöver iaf inte C skämmas över att leka med mig på stan =)