Livet, överasska mig.

Svammel klockan 2 en torsdagnatt.. Nej fredag är det ju nu.. oj, lön också.
Drama, drama, drama.
Det är allt som pågår just nu. Folk beter sig som treåringar och är bittra för ingenting och fram och tillbaka. Visst. Jag är också bitter. För att alla andra är bittra. Men det är inte samma sak. Säger vi.
Jag kvävs av det här. Av att folk aldrig blir nöjda, av att jag aldrig blir nöjd. Visserligen ska man ju aldrig nöja sig med att vara nöjd. Eller hur heter det?
Men okej, mindre bitter kan man ju iaf vara.

Jag måste härifrån, och jag vet inte om jag vågar hoppas på att det kanske blir så snart med. Men om inte annat måste jag härifrån under nästa år. Antingen långt bort, eller bara några mil.
Och nej, jag flyr inte. Jag måste utvecklas.
Dammen är för liten nu..
Så livet, om du inte har något större för mig inplanerat inom kort så kommer jag att protestera.

Go ahead, överrumpla mig.