Trots att sambo verkar ha fått förkylning, svininfluensa eller möjligtvis en vanlig influensa. Take your pick. Dock är det väl en tidsfråga innan jag är lika sjuk som henne ;)

Jag har jobbat ganska mycket nu det sista så därav bristen på uppdateringar. Sen känner jag att jag inte har så mycket att skriva om heller. Mer än frustrerande saker.
Jag känner liksom att jag inte kommer någon vart. Jag står bara och stampar och kommer inte framåt alls. Är oerhört trött på arbets-situationen för tillfället och sitter och tittar efter extrajobb varenda dag.
Ska jag någonsin kunna resa eller göra något utav det jag vill göra så kan det faktiskt inte fortsätta så här.
Och det gör mig rent ut sagt så jävla förbannad att man ska behöva slita arslet av sig till ingen nytta alls.

En glad sak var att jag vann 50 kronor på en triss idag.. Så jag har gått 50 kronor plus kan man ju nästan säga!

Nu är frågan om jag ska ha nya lotter eller ta pengarna.. Hm.. får fundera lite.

Alla dessa drömmar och mål. Är det egentligen så viktigt att ha storslagna mål i livet? Eller är det bara att det är så viktigt för alla andra än mig?
Jag blev kallad för lat här om dagen. Bara för att jag planerar högst en vecka i förväg i livet (knappt det) och inte sparar vartenda öre för att kunna plugga på högskola och bli något storslaget så att jag kan bli rik. Om typ hundra år.
Nämen, jag menar, är man lat bara för det?
Anledningen till att jag inte planerar min framtid är för att jag vet att saker och ting aldrig blir som man har tänkt sig. Kalla mig pessimisst, javisst. Det får du. Men jag skulle nog antagligen rätta dig och säga att jag är en realist. Och jag tror nog att de flesta vet att saker inte alltid blir som man har tänkt sig, om man inte vet det är man troligtvis en sån där person som helt enkelt är född med sjukt mycket tur och alltid har kunnat göra det dom vill.

Det är ju klart att jag vill göra saker.
Jag vill bli fotograf.
Jag vill bli radiopratare.
Jag vill bli Art Director.
Men jag är helt enkelt inte en sån person som orkar planera min framtid för att kunna bli det. Jag tror på att tillfällena kommer att dyka upp längs vägen.

Det man kan fråga sig då är om jag är "misslyckad" bara för att jag inte vill gå i skolan för att kunna nå det och är en hopplös människa som hela tiden tror att allt "bara kommer lösa sig."

Men sen känner jag iofs att mitt liv INTE är misslyckat om jag inte skulle bli något av det som jag drömmer om.
Jag skulle faktiskt kunna nöja mig med att jobba i en matbutik. Ja jag skulle det.
Så länge jag har hälsan, ett tak över huvudet, en inkomst, 4 veckors semester varje sommar så att man iaf kan åka till någon solig ort, en familj.. så skulle jag faktiskt vara nöjd.
Och jag tar inte för givet att det kommer bli så här heller. Det finns alltid en risk, och det finns det för alla. Att allt faktiskt kan gå åt helvete. Och nej det säger jag inte för att jag är pessimist. Man lär sig av de saker man ser ske i världen helt enkelt. Och jag har inte sett mer än någon annan.

Ni kan få lov att se det som en misslyckad inställning om ni vill. Att jag har en hopplös inställning.
Men jag ser det inte så, jag ser det som en sund inställning. På något sätt. Jag tycker helt enkelt att det är lika bra att leva i nuet. Man vet aldrig vad som kommer hända.

Som vanligt när jag försöker skriva ett seriöst inlägg blir allting bara pannkaka. Jag är för trött för det här.
Godnatt!

Tilllägg: Nu i efterhand kom jag på att jag i princip sa åt er alla att det är dumt att skapa drömmar och mål. Så menade jag självklart inte, jag försökte bara "lyfta" upp mig själv lite, så att inte jag ska känna mig kass ;)

Varning för tyck-synd-om-mig inlägg.

Just nu så lekar jag med tanken att bara söka en massa jobb som ligger minst tio mil ifrån Göteborg. Flytta dit och starta ett nytt liv.
Det hade varit fruktansvärt skönt. Jag trivs inte med någonting just nu, jag känner mig obekväm i allt jag gör. Bara jag går till affären så vill jag bara sätta igång och springa dit det inte finns någon återvändo.

Jag tror inte att någon i den här staden skulle sakna mig ändå, helt ärligt. Vad har jag att ge? Ger jag någon något?


Hejdå.

..är funktionen som gör att musik spelas upp automatiskt när man går in på någon hemsida/blogg.
Man får ju en hjärtattack så här tidigt på morgonen!
Om inte annat så väcker man hela lägenheten..

Jag är helt galet trött idag, visserligen somnade jag nog inte förrän vid typ halv två eller någonting sånt också.  Men det är bara att sluta gnälla och gå till jobbet ;)
Ska sticka förbi gymmet en sväng idag också.. hörde ni? Ja, JAG ska till gymmet.. Visserligen bara för att sola idag.. men ändå.. ;)

Nej här blev inga stora inlägg skrivna, jag måste iväg till jobbet och senare idag, eller kanske imorgon. Ska ni få höra om det alldeles utomordentligt trevliga kalaset som vi ställde till med i lördags!

Puss

Och det gick alldeles utmärkt. Trots att jag tillfälligt får sova på en madrass ute i vardagsrummet. Men det är bara tills vi kan få ner min säng hit :)
Katten som jag har varit lite orolig över att hon ska springa runt och ha ryck hela natten har faktiskt varit jättelugn. Eller rättare sagt, har hon lekt så har jag sovit som en stock ;) Mysigt iaf att bo ihop med en katt igen..

Idag har vi mycket på planeringen!
Systembolaget, och köpa lite småsaker på frölunda torg.
Sen ska vi hem och städa och göra typ.. 50 pannacottor?
Och efter det, om vi orkar är det after work inne i stan :)


Men imorgon är det iaf storkalas här i lägenheten, T fyller 24 och det ska få plats typ 25 pers (kanske mer) här.. Skoj skoj ;)

... Kom aldrig det där samtalet som skulle kommit igår. Jag känner mig ganska besviken faktiskt. Jag trodde ändå att jag hade en chans.
Någonstans i mig finns det hopp om att det bara tagit extratid att överlägga.
Men jag tror nog att jag vet det riktiga svaret... :(

Nä, film orkade jag inte med, så det blir sova istället.

Puss på er!

Eller så kan det ha att göra med att jag gjorde detta mitt i natten, troligtvis tröttare än vad jag trodde att jag var.
Jag blev nämligen skitförvånad när jag gick in på min blogg och såg min design. Kunde inte alls komma ihåg att jag hade gjort en ny design.
Men sen ramlade ju polleten ner. Som tur var. Haha

Just nu sitter jag i ett rum som skriker... KAOS. Det står väskor och lådor åt höger och vänster, imorgon är snälla Axstål världens bästa och kör flyttlass åt mig. Jag tror inte att han är medveten om vad han har gett sig in på . Mohaha. Nä men så länge han får låna kombin utav sin pappa borde det gå bra.


Nej nu ska nog jag ta och packa lite till. Men snart är jag klar. GÖTT!

Ja vi får väl se hur länge jag trivs med att ha det så här.
Men har man inget bättre för sig när man egentligen borde sova så har man inte ;)

Jag sitter och tittar på "Linas kvällsbok". Den handlar om Lina, 15 år, okysst och gör allt för sina vänner och för att passa in i gänget.

Jag kommer ihåg när jag var 15 som igår. Jag var också okysst och gjorde verkligen allt för att passa in. Eller ja, inte passa in, men gjorde allt för att inte bli mobbad iaf. Jag hade ingen aning om vem jag var överhuvudtaget och hatade allt. Som man antagligen ska göra när man är 15 år.  Det var det här året som jag fann mitt livs största kärlek, ja just då trodde jag nog inte han skulle vara det. Men med tanke på att han fortfarande finns kvar i mitt lilla huvud får man nog säga att han var det.
Vad ska man säga? Jag är glad att jag inte är 15 år längre iaf. Och jag tror nog att min mamma är det också ;)

.. Är att när man väl får chansen till att göra det ordentligt gör man det också MER än ordentligt. Jag har sovit 14 timmar inatt, vaknade klockan 2 och halva dagen har redan gått. Grejt.
Slängde mig ut till 421, sliten som en jag-vet-inte-vad och köpte hårfärg och lite såna prylar. Förvandling till en fräsch Linnea är på gång ;)
Nu sitter jag och väntar på att min middag ska bli färdig (räksoppa) och sen efter det ska jag slänga i hårfärg i håret och så börjar min tvätttid klockan 17. Tror jag. Eller var det 16?
Jaja, tvättmaskiner finns i princip alltid lediga!

Sen ska jag se till att packa ner hela mitt liv här på marklandsgatan. Det börjar nästan kännas vemodigt.. Mest för att ja, jag kommer sakna S tror jag. Men det ska vi försöka ignorera. Tillfällig sinnesförvirring kan vi kalla det? Ja så gör vi.