Hur går det ihop egentligen?
Förut idag när jag var på väg från jobbet så var jag helt FÄRDIG. Jag höll alltså på att somna 3 ggr. Först medan jag väntade på bussen, sen när jag sitter på bussen och till sist på spårvagnen! Så trött brukar jag i princip aldrig vara, bortsett ifrån efter en utekväll då. Men igår var jag ju faktiskt inte ute.
I vilket fall, när jag kom hem var jag sjukt sugen på att gå och lägga mig. Men jag tänkte att jag istället skulle vara duktig och lägga mig typ vid 21 för att kunna vakna utvilad.
Och resultatet av det ser ni ju här.. Jag har fortfarande inte somnat.. och klockan är snart 1...
Varför?

Jo för att jag som vanligt börjar tänka så jävla mycket när jag ska sova! Jag ligger här i sängen och har total panikångest över att behöva flytta den 1:e september. Jag får det inte till att gå ihop! Det finns ingen som kan köra mina grejer hemifrån mamma! Och jag behöver ju min säng!
Visserligen har jag ju en tunn madrass här men den kan jag ju inte ha som säng :(
Och sen.. ja även om jag tycker att det ska bli galet mysigt att bo med T i Mölndal så vill jag verkligen ha något eget! Men åh det går ju inte, varför ska bostäder vara så dyra?!

Nåja, saker och ting löser sig ju alltid tids nog. Men jag hatar den här ovissheten! Jag vill ha allting klappat och klart nu! NU!

Nej nu får man väl försöka sova igen.. Så att jag orkar jobba imorgon. Och jag ber till gudarna att jag inte blir placerad i köket igen.